De blir aldrig riktigt som man tänkt sig...

I början på de här året var jag helt övertygad om att de skulle bli ett toppen år.. var kär, allt kändes toppen och livet var riktigt roligt. Sen hände den ena tråkiga saken efter den andra och just när allt höll på att vända tillbaka till de bättre igen så hände saker som inte ska få hända.. men även de verkar ha ordnat upp sig över förväntan. De som inte känns bra är att jag fortfarande står kvar som ett frågetecken och inte fattar vad som hände var vi står och hur de kunde bli så fel... Jag vet ju var ja står fortfarande och jag känner inte mindre nu än då, snarare mer trots att vi inte setts på 2 månader.. tråkigt men sant! :(

Men de tråkiga är att ja kan ju inte sitta och vänta hur länge som helst, fast jag nog skulle vilja egentligen... jag börjar faktiskt få en viss åldersnoja! Alla skaffar barn, hus osv.. och här sitter jag! Inte för ja egentligen har bråttom men har alltid sagt att ja ska bli en ung mamma och åren bara går..
Haha, nu låter ja nästan som jag är 40+.. nå de ordnar sig nog innan ja blir gift.
Och jag hoppas att personen i fråga vet att ja finns där för han när han vill...
Tankarna snurrar varje vaken minut och man funderar och analyserar allt... thats just me!